HISTORIK

De första åren

Den 1 juni 1882 beslöt kapten J.T Berg vid Nääs fabrik att avskriva 4900 kr på en
honom tillhörig revers. Dessa pengar förvaltades av Wallåkra Stenkolsaktiebolag
som en fond. Den 1 mars året där på blev det klart vad pengarna skulle användas
till. Hans son Volrath Berg, föreslog, att man skulle starta en musikcorps bland
Billesholms arbetarna och så skedde. Instrument och noter införskaffades, och en fanjunkare Holmgren tog hand om ledningen. Den tidens orkester var inte stor, och byggde i huvudsak på en mässingsextett. Men spelade gjorde man, vid danstillställningar, fester och utfärder. Julafton och 1 maj var andra tillfällen. Holmgren efterträddes av Olof Jönsson. Nr 85 Jönsson, han var så klart bolagsanställd, hade varit med redan från starten 1883, och spelade då ess-kornett. Jönsson var en verklig trotjänare, och hans aktiva musikerbana slutade inte förrän 1929. Under hans tid växte kåren avsevärt, och bestod till sist av 12-16 man. En intressant speltradition skaffade man sig också: Under en lång följd av år, gav man en gång per år konsert i telefon! Denna konsert utfördes för kårens instiftare, disponent Volrath Berg, då bosatt i Floda. 1929 pensionerades Olof Jönsson från bolaget och lämnade över taktpinnen till Tage Örth. Hanvar musikfanjunkare från Helsingborg, och s.a.s professionell
musiker. Betalningen för sina mödor med musikkåren, fick han från Höganäsbolaget.


Billesholms musikkår upphör...
Svåra år stundade i Billesholm. Kolgruvorna var inte längre lönsamma, och detta var ett hårt slag för samhället. 1932 kunde man läsa i Öresundsposten att Billesholms musikkår skulle upphöra. Kåren var starkt beroende av Höganäsbolaget. De avlönade dirigenten, och ägde de flesta instrumenten. Bolaget ansåg att "kollektivet Billesholms arbetare", hade upphört i och med gruvdriftens nedläggande. Därför beslöt man att sprida instrument och noter till ställen, där driften fanns kvar, t ex. Bjuv och Höganäs. Det var säkert med ett visst vemod, som Tage Örth höjde taktpinnen till avskedskonsert i slutet av mars 1932. Vilka fanns då i orkestern denna eftermiddag på Billesholms hotell? För äldre billesholmare är säkert några namn bekanta: Alfred Andersson, Alfons Andersson, Ludvig Bretting, Gustav Orlander, Harry Billström, Arne Bergvall, Folke Andersson, Knut Rasmusson, Ivan Forss m. FL. En epok var till ända. De två kommande åren fanns det ingen permanent musikkår, utan de traditionella spelningarna så som 1 maj med flera, klarades med tillfälliga orkestrar.


...och återuppstår
Inom Verdandi fanns på denna tid en stor verksamhet. Bl a hade man ett folkdanslag lett av Karl-Oskar Nymberg. Ett annat slag var den s.k. Sagostundsorkestern. Denna var en blåsorkester, som om än i blygsamhet format, startade 1935. Här fanns en del av de tidigare medlemmarna i den nerlagda musikkåren, och en del färska förmågor. De yngre lärde sig av de äldre, och en ny musikkår började ta form. Ledare var Per Andersson, som de äldre i samhället känner som "Lycke-Per". Bland "lärlingarna" fanns musiker som varit aktiva fram
till våra dagar: Lennart Thor, Gunnar Persson och Gunnar Andersson för att nu nämna några. Den sistnämnde spelar f.ö. fortfarande, och har med sina 48 år i musikkåren den längsta tjänstgöringstiden. 1938 var det dags för bjuvsingen Thage Nilsson att ta hand om ledarskapet. Thage var i det civila maskinist i gruvan, men hade också haft ledarskapet i Bjuvs
musikkår innan han kom till Billesholm. När han 1951 drog sig tillbaka, hade mycket hänt. Flera av dagen kårmedlemmar hade börjat sin musikerbana. Här fanns Arle Nilsson, Harry Klingborg m fl. En instrumental nyhet tillkom, nämligen klarinetten. Lennart Thor hade börjat spela althorn, men tyckte det var ganska tråkigt med alla efterslagen. Han fick då tips om klarinett som nog var roligare att spela. En klarinett beställdes från Halméns i Helsingborg och anlände med bussen till Billesholm, där Lennart fick lösa ut den med 40 kr. Det var den tidens instrumentpriser!


Sax-Sölve
Av alla musiker i Billesholms musikkårs historia, är nog Sölve Karlsson den mest beryktade. Denna färgstarka personlighet fick sin utbildning på olika regementen och avlade slutligen solistexamen på akademien i Stockholm. 1964 kom han till orkester- föreningen i Helsingborg. Hans storhet som saxofonist blev känd över hela landet, inte minst genom hans många direktsända radioframträdanden. När han 1951 avlöste Thage Nilsson, fick musikkåren en ledare av allra högsta musikaliska kvalitet. Orkestern fick nytt liv, konserterna var många och inte sällan med solistinslag. Sölve var en musiker ut i fingerspetsarna med allt vad det kan innebära. Hans tid som dirigent har satt oförglömliga spår i kårens historia.


På Gunnars tid
När Sölve efter ett antal år fick andra uppgifter, tog Gunnar Persson hand om repetitionerna. Vid denna tid fick orkestern många nya tillskott. Gunnar bedrev en omfattande instrumentalundervisning och snart var b.la hans son Lennart, Tommy Persson, Göte och Per-Åke Lindberg medlemmar i orkestern. Undervisningen skedde i Billesholms gamla badhus och repetitionerna med musikkåren i "Glasullens" matsal. Gunnar avlöstes ganska snart som dirigent av en symfonimusiker från Helsingborg, Ingvar Barkelid. Ingvar arbetade mycket ambitiöst med orkestern, men när han efter några år även ledde Bjuv musikkår räckte tiden inte till. Hans intresse för Billesholms musikkår svalnade emellertid inte med hans frånträde som dirigent. Varje 1 maj morgon har vi haft glädjen att få besök av honom och det hoppas vi få även i fortsättningen. Gunnar Persson fick än en gång ta över dirigentskapet. En del medlemmar föll ifrån och i mitten på 60-talet var orkestern förhållandevis liten. En kortare period var kåren sammanslagen med skromberga blåsorkester, som också hade rekryteringsproblem. Men nya vindar blåste och snart stod båda orkestrarna på egna ben igen. Att orkestern kom fötter igen var till stor del Gunnars förtjänst. Men det fanns också andra orsaker som speciellt attraherade oss yngre. Vilka personligheter orkestern innehöll! Lennart Thor med sin torra och underfundiga humor. "Farbror Harry" och hans minst sagt skabrösa historier från Kiviks marknad, ofta illustrerad av Bo Brodéns eminenta imitationstalanger. Ocksånaturligtvis Kaj Güllix, tusenkonstnär och tillika dödgrävare, utrustad med fabuleringsförmåga som inte var av denna värld. Generationsklyftor existerar inte, utan alla umgicks med alla. Det fanns samhörighet och kamratkänsla som var helt unik. Det var m.a.o omöjligt att vantrivas i denna mycket brokiga samling! 1971 tyckte Gunnar Persson det var dags att dra sig tillbaka som dirigent. Då kunde han se tillbaka på en musikergärning, till vilken dagens oräkneliga antal timmar av sin fritid, fostrade han en ny musikkårsgeneration. Vi är många, som med hjälp av hans tålamod och kunskaper, fick musiken till en vän för livet.


Förändringar
Med Bo Brodén på dirigentpulpeten genomgick musikkåren många förändringar. Med en entusiasm och framåtanda som är typisk för honom, såg han till att Billesholms musikkår syntes och hördes långt utanför kommunens gränser. Danmark och Tyskland besöktes. Kungliga huvudstaden var resmålet vid två tillfällen. 1976 i samband med kungabröllopet och 1977, då orkestern, som hemvärnsmusikkår stod för vaktavlösningen vid slottet. 1979 kompletterades musikkåren med drillflickor. Under Ingrid Wilhelmsssons och senare Britt-Marie Båges ledning, blev de snart ett mycket uppskattat inslag i musikkårens framträdande.
1980 tog Per Åke Lindberg över som dirigent och den tidens orkester hade små likheter med fanjunkare Holmgrens från 1883. Musikkåren hade då ca 40 aktiva medlemmar och ett 20-tal  drillflickor. Denna musikkår krävde många och frivilliga insatser från medlemmar och tillsammans färdigställde man en ny repetitionslokal. Från 1968 hade musikkåren repeterat i Södra Vrams skola. Denna hade gradvis förfallit och man beslöt att bygga ett eget hus i ett hörn av Billesholms Folkets Park. Lagom till musikkårens 100-års jubileum 1983, kunde man hör de första tonerna ljuda från det nyinvigda musikhuset.
Under Per-Åkes ledning deltog kåren i flera utlandsresor, som t.ex. Slagelse tattoo i Köpenhamn tillsammans med Smålands Karoliner och till Kamen och Celle. I början av 1990-talet tyckte Per-Åke att det var dags art lämna över taktpinnen och ny dirigent för musikkåren blev kammarmusiker Ingmar Forsén. Ingmar var sedan många år klarinettist i Helsingborgs symfoniorkester och kände att han efter sin pensionering hade tid att ta hand om Billesholmsmusikerna. Ingmar var en medryckande och entusiastisk dirigent och Mede sin speciella dirigentteknik och småroliga kommentarer, framkallade många glada skratt.
Samtidigt tillkom en ny förseelse i Bilesholms musikliv. Den välljudande damorkestern "Villes töser" gjorde sitt första framträdande i april 1992 i samband med musikkårens traditionella påskkonsert och gjorde stor succé. Damorkestern tillkom på initiativ av Monica Fredriksson, som länge gått och tänkt på att eftersom att kåren fått så många kvinnliga medlemmar, så skulle Billesholms kunna ha sin egen damorkester. Inte bara Kurt Olsson hade välspelande damer omkring sig! Att orkestern hette "Villes töser" berodde på att sångaren, Bertil Wilhemsson (snarlik Kurtan-imitatör), i alla tider kallats för Ville. Ingmar Forsén drog sig tillbaka i mitten av 1990-talet och överlät dirigentskapet till Curt Andersson, bördig från Påarp, men sedan många år medlem i Billesholms musikkår dit han lotsades av Rune Möller. Rune Möller hade under flera år bedrivit ungdomsorkester i Skromberga i slutet av 1960-talet och tog därifrån med sig Curt, Bengt Fagerström, Sten Kristensen ( båda från Påarp ) och de fem (!) bröderna Johansson från Ekeby. Under Curts ledning utvecklades musikkåren men tyvärr sjönk medlemsantalet efterhand. Många av de ungdomar som började spela i musikskolan som nu övergått i kommunal regi, hade inget naturligt steg att ta in i musikkåren, utan spelade bara i den kommunala musikskolans ungdomsorkester. Trots svikande medlemsantal hade musikkåren sina traditionella spelningar, Valborgsmässoafton, Första maj och Svenska flaggans dag mfl. Under åren tillkom också Bjuvsfestivalen där musikkåren medverkat varje år. Dels i ett tattoo tillsammans med kommunens övriga orkestrar, dels i karnevalståget utklädda till både frukter, rymdmänniskor,maskar och cowboys under årens lopp! När Curt bestämde sig för att sluta som dirigent uppstod tillfälligt ett bekymmer om vem som skulle leda kåren. En av våra duktiga medlemmar , Per-Erik Roos, ställde upp under en kortare period som dirigent för att kunna hålla igång orkestern. Per-Erik fick dock jobb som musiker i en dansorkester på heltid och tvingades avsäga sig uppdraget.
Istället tog ledarskapet av Christer Olsson, också en medlem som kunde se tillbaka på många år i musikkåren. Under hans ledning deltog musikkåren bl.a. i en musikfestival i Roskilde som arrangerades vart femte år och i vilken musikkåren deltagit två gånger tidigare.


Samarbete med Bjuvs musikkår fram till idag

Under åren 2008-2012 gjorde Billesholms och Bjuvs musikkårer flera bejublade höstkonserter i Billesholms folkets park (rotundan), tillsammans med gästsolister såsom trumpetaren Magnus Johansson, sångaren Håkan Brinck, Billesholms Big Band och den lokalt kände sångaren Thommy Persson från Ekeby. Detta var välbesökta konserter som inspirerade och sporrade musikerna i de båda orkestrarna. I takt med att tiden gick minskade antalet konserter med marschmusik, till viss del beroende på relativt hög medelålder med flera musiker som av olika anledningar hade svårt att marschera. Inför Billesholms musikkårs 130-års jubileum 2013, föreslogs ett återupptagade av traditionen att marschera runt i Billesholm på 1:a majs morgon. Denna tradition hade legat nere några år eftersom musikkåren visserligen hade spelat på 1:a maj, men bara stillastående på några olika platser i byn. 1:a maj 2013 blev alltså året då musikkåren återupptog traditionen med marschmusik. Efter ett idogt arbete med att leta upp en del ”gamla” fd medlemmar, kunde musikkåren visa upp en marschorkester med 35 musiker som tågade runt i Billesholm och spelade! En stor publik följde med efter musikkåren runt i byn och man kände att traditionen verkligen var uppskattad av billesholmarna. Förhoppningsvis återkommer marschmusiken mer under nästa år. Detta gjorde att sambaretet med Bjuvs musikkår upphörde under vårern 2013 eftersom man ville utveckla musikkårerna åt lite olika håll och Billesholms musikkår fortsatte att repetera och spela konserter i egen regi. Av en tillfällighet togs kontakt med Magnus Dahlqvist från Höganäs musikkår och han erbjöd sig själv att ta över dirigentpinnen och leda kåren. Magnus är trumslagare i grunden, medlem av Helsingborgs Storband och Höganäs musikkår där han är vice dirigent och har ett förflutet i Helsingborgs Drum corps.
Uppbrottet från Bjuvs musikkår har medfört att kåren har fått tillbaka flera medlemmar som varit aktiva tidigare men som av olika anledningar har haft ett längre uppehåll. Den rätta spelglädjen och den speciella ”kårandan” som finns i Billesholms musikkår är tillbaka. Där umgås unga och gamla och ingen funderar på att det skiljer 65 år mellan den yngsta och äldsta medlemmen! Det är förmodligen något av världsrekord i att ha en förening som verkligen omfattar ALLA generationer. Med dessa ord hoppas man att våra fina musiktraditioner kommer att överleva, så att man också i framtiden kan höra blåsmusik i Billesholm och om hundra år läsa dessa rader och fundera på hur kåren såg ut i början av 2000-talet.